Arne Nordenlöw har lämnat vår krets. Vi saknar honom som vän och som en viktig person för tillblivelsen av vårt Litografiska museum.
Han kom från Norge och fick i sin barndom uppleva tyskarnas ockupation och den tragik som det innebar. Nyfikenhet och ett visst mått av äventyrlighet präglade honom i unga år. Så det blev några år till sjöss innan han kom till Sverige. Han hade tidigt fallenhet för konst, teknik och tradition. Från sina år på sjön hade han förvärvat en känsla för båtar. Det resulterade i några mycket fina fartygsmodeller och flaskskepp.
Hans yrke blev litograf när han hade bestämt sig för att stanna i Sverige. Det tog mycket av hans tid. Många vittnar om han var en god kamrat och han blev tidigt involverad i det fackliga arbetet. I Litografklubben var han kassör i många år och revisor i förbundet.
Han kom till ett yrke som var i förändring. Arne kom att tidigt arbeta i yrkets framkant med bl.a. scanner som då var något helt nytt. Han förstod tidigt att mycket av den gamla tekniken höll på att försvinna och att det som fanns kvar var viktigt att bevara. I Litografklubben fanns en ansenlig samling av gamla tryck som helt klart hade ett kulturellt värde och som man ville göra något mer av.
Arne var med i den grupp som bildade Litografklubbens arkiv, för att skapa en öppen organisation för alla som hade intresse för hela det litografiska yrkets historia. Det blev en stor samling med tryck, pressar och föremål. Arne blev ordförande i denna organisation och den första uppgiften blev att försöka hitta ett ställe där man kunde visa allt. Skansen var intresserade men efter många års utredande fick föreningen ett tack för visat intresse och man stod åter på ruta ett.
Arne var bra på att skapa intresse och engagemang, han bodde i Huddinge och han använde sina kontakter för att få kommunen intresserad. Det ledde till vårt nuvarande Litografiska museum byggdes. Arne fortsatte några år som ordförande. En sämre hälsa gjorde att han lämnade ordförandeskapet och besöken på museet blev mera sporadiska.
Saknaden av Arne känns i dag ännu starkare. Vi har förlorat en vän och en viktig del av vår historia.
Gunnar Olausson