Litografiska Museet uppmärksammar 100-årsminnet av Cecilia Frisendahl – en av landets skickligaste grafiker i en minnesutställning den 13 november – 15 januari.
Cecilia Frisendahl föddes på Söder i Stockholm för 100 år sedan och hon blev Söder trogen hela sitt liv. Släktingar på fädernet var konstnärer och hon utbildade sig målmedvetet till konstnär. Debuten skedde 1945 på Färg och Form. Sedan blev det många utställningar – i Sverige och utomlands – stipendier, utlandsresor och uppdrag som lärare och skribent. Hon har också gett ut flera böcker om det litografiska trycket och litografins historia.
Cecilia Frisendahl verkade för att förbättra konstnärernas arbetsvillkor – och i synnerhet kvinnliga konstnärers villkor som om möjligt är ännu sämre än de manliga kollegernas. ”Jag undrar ibland varför inte Konstnären skriker och vrålar? Protesterar! Nej! ”Bildkonstnären ”är tyst!” säger Cecilia Frisendahl i Mina Rum där hon funderar över konstnärernas dåliga ekonomiska situation.
I böcker och i sin lärargärning uttryckte hon sin kärlek till litografin och den litografiska stenen. Den är magisk, säger hon. ”Stenens utstrålning inspirerar konstnären. Stentrycket väcker fantasin och den konstnärliga skaparglädjen.” Hon var en skicklig tecknare och som grafiker arbetade hon med ytterst säker hand med den litografiska stenen. Hon valde ofta motiv från naturen. Hundar var ett älsklingsmotiv men också elefanter, zebror och andra vilda djur och människor som rör sig över den afrikanska savannen.
Litografiska Museet var Cecilia Frisendahls skötebarn ända fram till sin bortgång 2014. Hon var medlem i Litografklubbens Arkiv redan på 1990-talet och medverkade aktivt i uppbyggnaden av museet. Många av hennes blad har gått igenom museets snällpress Johanna. Museet har visat hennes verk vid flera utställningar under årens lopp. I Litografiska Museets minnesutställning som har vernissage den 13 november visas ett representativt urval av Cecilia Frisendahls litografiska tryck.
